Små små tår.

Inga mer ska bara

Storebror tittar på Alfons.

Numera går han runt och säger:

"Inga mer ska baja". "Ordning och jeda pengar på fjedag". "Jaska på nu". "Som man bäddar får man lugga".

Gullunge!

Det händer saker...

Nu har jag satt två bollar i rullning.

Boll 1: Den viktigaste bollen, leta förskola till barnen. Spännande spännande. Vill inte skriva för mycket om det inte blir som vi vill...

Boll 2: Söka jobb aktivt. Har sökt 6 jobb, nu väntar jag på att någon ska ringa och vilja intervjua mig.

Öroninflammtion och söka jobb.

Jag har sökt 6 jobb nu. Hoppas att någon hör av sig, snart, och säger att jag får komma på intervju. Jag är nervös, har lite ångest men är väldigt förväntansfull.

Lillebror har fått öroninflammation och ska nu äta penicellin i fem dagar. Det har varit lite tyst på bloggen pga. detta. Jag har servat på båda barnen då Storebror har åkt på en jobbig förkylning och så är han "avundsjuk" också säger han. Skulle tro att han inte vet vad det betyder men att det är samma symptom som på en förkylning.

Promenader i projekt promenad har det blivit mycket dåligt med denna vecka, men det finns ju en anledning. Att dra ut sjuka barn när det är svinkallt och blåser känns inte särskilt humant.

Bergsbestigare

Idag har Lillebror ramlat ner från soffan en gång och från vagnen som står parkerad i hallen två ggr. Vagnen har fått flytta ner i garaget och soffan står kvar men med soffbordet inkört framför.

Min vilda lilla unge. När ska du sluta klättra?

Undrar sa flundran...

Jag söker jobb.

Barnen har inte fått någon dagisplats. Kanske i januari om vi har tur. Jag lämnade in lappen i februari i år. Jag borde ha lämnat den från förlossningssängen.

Hur ska man kunna tala om för en potentiell arbetsgivare när man kan börja jobba med det beskedet?

Titta mamma vad jag kan!

Mitt minsta barn är en historia för sig... Han klättrar upp i vagnen, hela vägen upp i vagnen och när man kommer dit blir han så glad att han släpper taget. Hej mamma, titta vad jag kan. Mamman få hjärtsnörp och kastar sig fram och lyckas fånga honom i sista sekund. Han klättrar upp i soffan, vidare upp på fönsterbrädan och jag får hjärtsnörp, håller en glasruta trycket av en ettåring liksom? Han klättrar upp på bordet i Storebrors rum, står där uppe och vinkar. Han klättrar, klättrar och klättrar. HELA TIDEN.

Jag har hittat honom sittandes på köksbordet. Då skruvade sambon en hasp på dörren mellan barnkammaren och köket så nu kan vi stänga av köket helt.Han vill upp, han vill stå. Han vill inte sitta i stolen, inte sitta i vagnen (eller jo, det vill han, men han måste bara protestera lite först).

Hoppas han hittar en lugnare aktivitet snart. Kanske rita, i ett block sittandes i sin stol vid köksbordet, inte det nej?