Jag är inte människa längre. Jag är en napp. I varje fall om man får tro yngsta barnet. Efter en månad tycker man ju att amningen borde vara etablerad och att vi skulle ha koll på läget. HA. Jag skriver det igen HA. HAHAHA. För så är det inte alls. Ta bara igår, då hann jag inte göra några kloka inlägg på bloggen, näe för sonen ammade i sju timmar i sträck. SJU timmar. Det är en arbetsdag det. Så fort han somnade och jag "kopplade" loss mig.
Illvrål.
Mera tutt, ingen ro för mig.
Jag hann inte ett skit på hela dagen. A fick ta med mat hem från stan mitt i natten för jag kom inte ifrån för att laga något heller. Om sju månader eller så så kan jag kanske skratta åt eländet, men inte nu. För nu ska jag gå och vila mig, jag sov nämligen inte i natt heller. Jag var napp...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Under tiden skrattar jag lite rart åt det hela.
Men ska det verkligen vara så? Sju timmar? Jag hade brakat ihop för mindre än så.
Kul att du behåller schalen, där finns mycket kraft och energi istickat i den.
Eva: Sju timmar ska det inte vara, men vad gör man när stora barnet sover och det lilla väcker det stora med sitt illvrål, jo man pluggar in och lägger sig i soffan och glor på en massa skitprogram innan man somnar av ren och skär utmattning, allt medan ungen äter vidare... och vidare...
nu har jag ändrat länken! och jag ska blogga, lite längre fram, om både det ena och det andra ;-) du får se ...
dessutom har jag designat om min blog lite. när jag är arbetslös och har långtråkigt kan jag designa blog åt dig, om du vill?
maria: Låter spännade med det ena och det andra...
Och som svar på frågan. Såklart får du designa blogg åt mig. Hör av dig när du har tid med det. Kramur.
Post a Comment